Olika typer av japanska svärd
När man tänker på ett japanskt svärd är katana ofta det första namnet som dyker upp. Svärdet är så välkänt att ordet ibland används om alla japanska svärd, trots att det egentligen betecknar en särskild typ. Ett annat viktigt begrepp är nihontō, som avser traditionellt tillverkade japanska svärd. Katanan är alltså varken den enda eller den äldsta modellen. Vilka svärd fanns före den, och vilka är de viktigaste typerna? Följ med på en genomgång av den japanska svärdsvärlden.
De viktigaste japanska svärdstyperna

Katanan var inte det första svärdet i Japan. Till de äldre formerna hör chokutō, 直刀, ett rakt svärd med influenser från kinesiska och koreanska förebilder. Sådana svärd förekom före 900-talet. Med tiden utvecklades böjda japanska svärd, där tachi fick en framträdande roll.
-
Tachi, 太刀
Tachi hör till de tidiga böjda japanska svärden. Den förknippas särskilt med beridna krigare och bars hängande med eggen nedåt. Svärdet kunde också användas av krigare till fots och i tekniker med båda händerna.
En tachi är ofta längre och mer uttalat böjd än en katana, även om proportionerna varierar mellan epoker och exemplar. På många äldre modeller ligger den kraftigaste böjningen nära basen av tachi-klingan. När stridssätt, utrustning och sättet att bära svärd förändrades fick katanan med tiden större betydelse. Skillnaden handlar alltså inte bara om längd, utan också om hur svärdet monteras, bärs och används.
-
Katana, 刀
Katanan är samurajens mest ikoniska svärd. Den har en böjd, eneggad klinga som vanligen är längre än två shaku, ungefär 60 cm. Traditionellt smide och differentialhärdning med lera bidrar till klingans egenskaper när arbetet utförs av en skicklig svärdssmed. Därefter följer en lång polering, traditionellt utförd av en togishi, en specialist på svärdsklingor. Klingans böjning varierar mellan olika former och tidsperioder.
Samurajen bar katanan instucken i sitt obi, bältet, med eggen uppåt. Detta sätt att bära svärdet påverkade också hur det drogs. Under fredligare perioder fick svärdet en allt starkare roll som statussymbol och konstföremål. Än i dag är katanan det mest uppskattade och igenkända japanska svärdet.
-
Wakizashi, 脇差
Wakizashi är ett kortare svärd som liknar katanan, med en klinga på ungefär 30–60 cm. Dess mindre storlek gjorde det användbart i trånga miljöer. Kombinationen av katana och wakizashi kallas daishō, 大小, ”stor och liten”, och blev samurajens traditionella svärdspar. Under vissa perioder kunde även andra samhällsgrupper, exempelvis köpmän, bära kortare svärd. Wakizashi förekommer också i historiska skildringar av seppuku, samurajklassens rituella självmord.
-
Tantō, 短刀
Tantō är ett kort japanskt eggvapen med en klinga som vanligen understiger en shaku, omkring 30 cm. Därför beskrivs det ofta som en dolk. Klingan kan vara rak eller lätt böjd. Tantō förekommer både med och utan tydligt parerskydd. I en aikuchi-montering möts handtag och skida utan en framträdande tsuba. Andra monteringar har tsuba och en sageo, snodden vid skidan. Kaiken är en mindre dolk som kunde bäras dold i kläderna och ofta förknippas med kvinnor i samurajfamiljer.
-
Ninjatō, 忍者刀
Ninjatō ligger i gränslandet mellan populärkultur och omdiskuterad historia. I sin välkända form är det ett kort svärd med rak klinga, ofta omkring eller under 50 cm, och ett stort fyrkantigt parerskydd. Det framställs som ninjans vapen, men den historiska bakgrunden till denna standardiserade modell är osäker. Vill du veta mer om ninjatō finns en särskild artikel om svärdet.
Mindre kända japanska svärd

-
Uchigatana, 打刀
Många har mött namnet uchigatana i spelet Elden Ring, men det är också en verklig historisk benämning. Uchigatana bars instucken i bältet med eggen uppåt och är nära knuten till utvecklingen av den katana vi känner igen i dag. Utförande och kvalitet varierade, från enklare brukssvärd till välgjorda exemplar. Svärdet kunde hanteras med en eller två händer beroende på teknik och sammanhang.
-
Ōdachi, 大太刀, och nodachi, 野太刀
Dessa namn behandlas ofta tillsammans eftersom de kan syfta på mycket liknande stora svärd. Ōdachi betyder ungefär ”stort svärd”, medan nodachi brukar översättas som ”fältsvärd”. De är stora traditionella svärd, ofta med klingor över tre shaku, omkring 90 cm. Storleken gör hanteringen krävande, och de användes normalt med båda händerna. De längsta exemplaren kunde vara besvärliga att bära och dra. Tillverkningen krävde också mycket arbete och material, vilket bidrog till att dessa svärd hade en mer begränsad roll än mindre modeller.
-
Nagamaki, 長巻
Nagamaki kännetecknas av en lång klinga och ett långt, lindat handtag. Den ligger nära stångvapnen i proportioner och användning. Historiska exemplar kunde ha en klinga på omkring 70–100 cm och ett handtag av liknande längd. Vapnet förknippas med krigare till fots. Naginata, 薙刀, är en annan typ av japanskt stångvapen, vanligen med längre skaft och kortare böjd klinga. De två bör inte förväxlas, även om deras roller delvis kunde överlappa.
Svärd för träning

För att kunna träna svärdskonst, både historiskt och inom dagens kampsporter, har särskilda träningsvapen utvecklats. De saknar den skarpa klingans skärförmåga och minskar vissa risker, samtidigt som värdefulla svärd skonas från slitage. De är dock inte ofarliga och kräver alltid rätt teknik, lämplig skyddsutrustning och handledning.
-
Bokken, 木剣
Bokken, ofta kallad bokutō i Japan, är den mest kända träversionen av katanan. Ordet används även om andra träsvärd. Den berömde samurajen Miyamoto Musashi förknippas särskilt med användningen av bokken.
-
Iaitō, 居合刀
Iaitō är tillverkad av metall men har en oslipad egg. Den används framför allt inom iaidō, där dragning, föring och återförande av svärdet ingår i rörelseserierna. Även en oslipad klinga och dess spets kan orsaka skador, så stor försiktighet är nödvändig.
-
Shinai, 竹刀
Shinai består vanligen av bambuspjälor som hålls samman av läderdelar. Konstruktionen är anpassad för den träning som används inom kendo, men träffar kan fortfarande skada. Vid rustad träning använder kendoutövare därför särskild skyddsutrustning och följer tydliga regler.
Den här listan omfattar flera av de vanligaste och mest kända japanska svärden, men långt ifrån alla. Japans svärdskonst rymmer en stor variation av former, storlekar, material och tekniker. Just dessa skillnader gör många svärd till verkliga konstföremål och uppskattade samlarobjekt för den som fascineras av landets rika traditioner.
