Kenjutsu: samurajernas svärdskonst
Kenjutsu (剣術) är den japanska svärdskonsten och en viktig del av det förmoderna Japans stridstraditioner, bujutsu. Två centrala begrepp i svärdsträningen är kenjutsu och battōjutsu (抜刀術). Kenjutsu består av ken (剣), svärd, och jutsu (術), konst eller teknik. I dag finns många skolor runt om i världen som förmedlar kenjutsuns principer. Men hur började denna tradition?
Vad är kenjutsu?

Kenjutsu omfattar japanska svärdstekniker med rötter i samurajernas tid och det feodala Japan. Tyngdpunkten ligger på metoderna och tekniken i svärdskonsten. Samurajerna tränade bujutsu, praktiska stridsfärdigheter, och använde bland annat träsvärd, bokutō eller bokken. Skarpa svärd kunde förekomma i särskilda övningar. Med bambusvärd, shinai, och skyddsutrustning blev friare träning med kontakt möjlig. Under 1800-talets samhällsförändringar minskade de traditionella svärdsskolornas betydelse när samurajklassen avvecklades i Japan. Svärdsträningen levde dock vidare, bland annat inom polis och militär.
Traditionell klassisk kenjutsu är fortfarande mindre vanlig utanför Japan och förmedlas ofta inom skolor med en noggrant bevarad egen undervisningstradition. Kenjutsu i dag lockar människor som intresserar sig för japansk kampsport med historiska rötter och tränas ofta med en bokken. Svärdsövningar kan också ingå som ett komplement till en i övrigt obeväpnad kampsport.
Grundtanken bakom kenjutsu

Svärdet har länge haft stor betydelse i japansk kultur och i krigarnas föreställningsvärld. Ett svärd är också ett av Japans tre heliga kejserliga föremål. De tre kejserliga regalierna består av en spegel, en juvel och ett svärd, som traditionellt förknippas med visdom, välvilja och tapperhet. Under de tidiga samurajårhundradena hade bågskytte och ridkonst en framträdande roll på slagfältet, och svärdet var ett vapen bland flera. Från 1500-talet och framåt fick svärdskonsten en allt tydligare ställning i exempelvis dueller och strider i bebyggda miljöer. Svärdets bärbarhet gjorde att det kunde finnas nära till hands även inomhus.
Kenjutsu övas ofta mellan två personer. Olika skolor innehåller också metoder för möten med andra vapen, exempelvis yari, naginata eller jō. Kenjutsuns tekniker ska förstås inom dessa skolors historiska och pedagogiska sammanhang, där avstånd, timing och förståelse för motståndarens redskap är centrala delar.
Att träna kenjutsu

Det finns många kenjutsuskolor med olika stilar och tekniker. Vanliga inslag är hugg, stötar, avvärjningar och rörelser som kombineras med noggrant fotarbete. Mycket av träningen sker i form av kata, det vill säga förutbestämda rörelseserier. Undervisningen utvecklar förståelse för svärdet, kroppen, avståndet och den situation som övningen representerar. Målet är att känna igen principer som har betydelse i en historisk stridssituation, även om träningens sammanhang i dag är ett helt annat.
En stor del av parträningen utförs med kontrollerade rörelser och utan fri kontakt. Deltagarna övar angrepp, svar och andra moment enligt skolans instruktioner och under en lärares ledning.
