Kendo: den japanska svärdskonsten
Paris-Taikaï 2008 – Foto © Eric Malassis
Japan är känt som födelseplats för många kampsporter, men en av de mest särpräglade är kendo. I stället för obeväpnad kamp eller brottning står svärdskonsten i centrum. Disciplinen för traditionen vidare och knyter an till landets ikoniska samurajer. Om du är nyfiken på denna kampsport och dess historia kan ett besök på en kendoträning vara ett intressant inslag under en resa till Japan.
Kendons historia

Kendo, svärdets väg, är en japansk kampsport som utvecklats ur äldre former av svärdsträning. Den har sina rötter i kenjutsu, som samurajerna använde för att öva svärdskonst. Under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet började bambusvärd och skyddsutrustning få en större roll. De gjorde det möjligt att träna mer fritt och med tydligare kontakt än vad skarpa svärd tillät.
Efter andra världskriget förbjöds kendo under en period i Japan, som en del av avmilitariseringen. År 1950 återkom en sportinriktad form under namnet shinai kyōgi, och från 1952 återupptogs verksamheten under namnet kendo. Samma år bildades All Japan Kendo Federation, AJKF, som betonar kendons fostrande och utbildande värde. International Kendo Federation, FIK, grundades 1970 och samlar nationella förbund från många länder. Liksom inom andra kampsporter finns tävlingar, däribland världsmästerskapen i kendo, som normalt arrangeras vart tredje år.
AJKF har formulerat både ett grundläggande begrepp och ett syfte för kendo. Kärnan är att utveckla människans karaktär genom svärdets principer. Träningen ska stärka kropp och sinne, uppmuntra en livskraftig anda och leda till en ständig strävan att förbättras. Hövlighet, heder, uppriktighet i relationen till andra och personlig utveckling står i centrum. Tanken är att dessa egenskaper också ska bidra till samhället, kulturen och fredliga relationer mellan människor.
Utrustningen i kendo

Till skillnad från vissa andra kampsporter kräver kendo flera viktiga delar av utrustning. De utvecklades ur behovet att minska risken för allvarliga skador under svärdsträning. Svärdet representeras av en shinai, vanligtvis tillverkad av bambu. Den har ingen vass egg, men ett slag kan ändå skada om träningen inte genomförs med rätt skydd och teknik.
Därför används bōgu, kendons skyddsutrustning. De fyra huvuddelarna är men, huvudskyddet, kote, handskarna, dō, bålskyddet, och tare, skyddet kring midja och höfter. Men har ett metallgaller framför ansiktet samt skyddande delar för hals och axlar.
Så går en kendomatch till

Kendoutövare kallas kendōka eller kenshi. Disciplinen kräver både mental och fysisk uthållighet. Utövaren behöver kunna möta motståndarens agerande utan att styras av förvåning, rädsla, tvivel eller osäkerhet. Dessa sinnestillstånd brukar kallas kendons fyra sjukdomar. Träningen är ljudlig, med kraftfulla rop och tydliga steg. Eftersom man vanligen tränar barfota har dojon normalt ett lämpligt trägolv.
Kendo skiljer sig från flera andra kampsporter, som brottning och judo, genom att vanliga tävlingar inte delas in i viktklasser. Utövarna försöker träffa bestämda målområden på motståndarens skyddsutrustning med sin shinai: framför allt men, dō och kote. För att en träff ska ge poäng räcker det inte att bara röra vid målet; teknik, hållning, beslutsamhet och fortsatt beredskap bedöms också.
Matchen kan gå snabbt. Utövarna söker öppningar, avvärjer attacker och försöker skapa möjligheter genom att påverka motståndarens balans eller initiativ. Kendotävlingar hålls vanligen inomhus, men det förekommer också uppvisningar och särskilda arrangemang utomhus. En match på området kring ett tempel eller en helgedom, omgiven av träd, kan ge en stark känsla av närhet till det äldre Japan.
